Till min sambo

Har precis sett

Vem bryr sig om Somalia,

närmare bestämt om flyktingarna där svälten är ett faktum.

Maten kommer inte fram till dem eller i bästa fall når dem i mycket små ransoner.

Sedan 2003 har det regnat mindre o mindre vilket då gör att skördarna i det närmaste är obefintliga.

Den extrema torkan gör att 400 000 barn dör av hunger,

o sammanlagt 13 miljoner människor behöver bistånd under de närmaste 60 åren.

Detta är så fruktansvärt att man ibland vill förtränga det.

Men hur gör man då?

Bilderna sitter på näthinnan o jag har svårt för att sudda ut dem.

Varför ska livet vara så orättvist?

Några har o några har inte alls...

Tänk att vakna till varje ny dag med vetskapen om att du kanske inte får äta.

De flesta av oss har ett jobb att gå till varje dag,

en bostad att komma hem till,

en säng att sova i,

mat på bordet,

kanske någon att komma hem till.

Jag tänker så här:

Ibland klagar vi...

orkar inte stiga upp o gå till jobbet...

vill inte jobba där längre...

e för trött för att gå o handla...

livet e trist...

Tänk till!!!!

Här har ni mig, en skrivgalen person.

Här kommer jag att skriva om saker som jag tycker är bra i livet o om saker som är mindre bra.

Jag har alltid tyckt om att skriva,

att kunna få ur mig saker som jag funderar på.

Att kunna ventilera situationer som händer i andra länder antingen det är positivt eller negativt.

Jag tycker om att titta på dokumentärer från olika kulturer o ibland händer det att jag vill kommentera,

skriva ner,

helt enkelt tycka till.

Ni får gärna kommentera min inlägg...

plus eller minus,

men detta är inget diskussionsforum